#183 – t12t, tillgänglighet och att skapa teknik för alla

Play

I morgon, på Global Accessibility Awareness Day, arrangeras ett stort event om tillgänglighet på Spotifys kontor i Stockholm. Men redan idag får du höra arrangörerna Ida Franceen, Pär Lannerö och Hampus Sethfors berätta om vad tillgänglighet egentligen handlar om, varför det är viktigt och hur man som företag eller organisation bör tänka för att skapa tekniska lösningar som är så inkluderande som möjligt. Vill du veta mer, surfa vidare till t12t.se.

Och, som ett sätt att öka tillgängligheten på just det här avsnittet, har Ida hjälpt till att få det transkriberat, med start i textamig.se och sedan tvättat under en genomlyssning:


Anders: Hej och välkomna till digitalsamtal en podcast för teknikutvecklingen i ett samhällsperspektiv. Jag heter Anders Toresson och har idag tagit mig till söder i Stockholm och sitter här tillsammans med Ida Franceen, Pär Lannerö och Hampus Sethfors. Hej på er!

Ida: Hej!

Hampus: Hej!

Pär: Hallå!

Anders: Det här ska bli ett avsnitt som handlar om hur man skapar en inkluderande digital värld. Ni är engagerade i ett sammanhang som kallas för t12t och imorgon så arrangerar ni ett stort event på Spotifys nya kontor här i Stockholm, som handlar om just det här att bygga en inkluderande digital värld. Ida kan inte du börja med att berätta vad handlar det här om. t12t i ett riktigt brett perspektiv?

Ida: Ja! Vi kan ju börja med det här ordet t12t som kan kännas lite märkligt om man inte har stött på det innan. Det är den svenska förkortningen… när man pratar om a11y på engelska som står för accessibility och det är en så kallad numeronym. Det är 11 bokstäver mellan a och y. Och i det svenska ordet tillgänglighet så har vi 12 bokstäver mellan t och t och därifrån kommer tillgänglighet (t12t).

Anders: Vad är tillgänglighet för något?

Ida: Alltså tillgänglighet. Jag tror att det beror väl lite på vem du frågar. För mig är det att alla får vara med. Det är det det handlar om liksom. Det handlar om att inte explicit utesluta människor från olika sammanhang. Och det tycker jag är viktigt.

Anders: Och vad är det som händer hos Spotify imorgon?

Hampus: Ja, på Spotify i morgon så har vi vårt största meetup hittills. Vi har arrangerar en massa meetups. Hur många är vi uppe i, Ida? Är det 15?

Ida: Ja, jag tror att det är någonting sånt där.

Hampus: Genom åren så kanske det har kommit 100 deltagare i snitt och vi har fyra om året. Och nu så ska vi vara hos Spotify i deras nya fina lokaler här i Stockholm och så ska vi ha ett stort meeetup där det kommer flera hundra människor. Och det kommer talar en talare från England som flygs in och massa andra bra talare som pratar om just inkludering och tillgänglighet i det digitala. Det är knökfullt det eventet, så vi väldigt glada för det och ser fram emot det. Det är mycket att preppa och vi har just haft en planering här innan du kom hit. Fixa med teckenspråkstolkning och se till att alla vet vart de ska och så vidare. Och bemötande, det kommer ju vara vakter där som inte riktigt har koll på tillgänglighet. Hur ser de till att bemöta folk om det kommer någon som inte ser så bra till exempel. Mycket att tänka på.

Anders: Det är såklart så att om man arrangerar ett evenemang om tillgänglighet vill det till att evenemanget i sig också är tillgängligt.

Hampus: Ja, det tycker vi är ganska viktigt annars skjuter man sig själv lite i foten.

Ida och Pär skrattar.

Anders: Att det kommer 300 personer på ett sånt här event. För mig är det rätt mycket folk. Är intresset för den här typen av frågeställningar och har det alltid varit så här stort? Eller är det någonting som som är på väg att växa fram?

Pär: Ja, om jag får ta chansen och svara så tror jag att det här är en fråga som får ett större och större utrymme i samhället. Vilket är jättebra. Och det beror delvis på att branschen håller på att mogna. Den digitala branschen mognar i alla möjliga avseenden. Det gäller integritetsfrågor, det gäller säkerhet, det gäller styrning. Och det här området tillgänglighet. Det är något som har varit eftersatt länge, varit beroende av eldsjälar och nu kommer det faktiskt en hel del lagstiftning på området. Vilket gör att det blir större. Det finns också en del duktiga föredömen. Jag tänker till exempel på Apple som har varit väldigt framstående inom området. De har ju blivit framgångsrika även i sin affärsverksamhet, delvis tack för vare att många människor kan använda derasprodukter. Så det börjar väl komma en större medvetenhet om att det är viktiga frågor. Sen så har ju Ida och kompani som har drivit det här nätverket varit väldigt duktiga på att skapa en bra stämning, en inkluderande stämning, en generös stämning på de här träffarna. Vilket gör att det blir lite större för varje gång och nu hade vi en möjlighet att få vara i en extra stor lokal också. Det gick på en och en halv dag att fylla upp platserna.

Ida: Ja, det gick snabbt!

Anders: Vad representerar deltagarna för typer utav verksamheter och organisationer? Varifrån kommer man?

Ida: Det brukar vara ganska blandat vilket vi tycker är jättekul. För det är just det som är den bakomliggande tanken med vårt meetup. Vi vill vara en mötesplats för en massa olika personer som kanske inte skulle träffas i vanliga fall. För att man sitter i sin lilla låda någonstans. Vi brukar ofta få den frågan om det är ett tech-meetup eller är ett ux-meetup eller vad handlar det här om? Är det bara för folk som jobbar med det och som har de här tillgänglighetskraven på sig i sitt arbete. Vi brukar svara att det här är för alla så vem du än är så är du välkommen. Vill du veta mer om det här ämnet eller träffa trevligt folk så kom! Vi brukar ha en ganska bra blandning med dels tech-folk, alltså utvecklare som jobbar och även design folk. Sen har vi en hel del människor som kommer från ett helt annat sammanhang och är intresserade av oss på andra sätt.

Hampus: Rekryterare har det varit, liksom folk som pysslar med sånt. Det kommer beslutsfattare, det kommer folk som jobbar med innehåll. Men på något sätt så håller de flesta på med någonting som har med digitalisering att göra.

Anders: Anledningen att jag ställer frågan för att du Pär, du beskrev det som att nu har branschen förstått att det här är viktigt. Men jag tänker att det här i ganska stor utsträckning inte bara är en fråga för IT-branschen utan det här handlar om att allting i samhället digitaliseras och finns i digitala kanaler. Och att det då egentligen kanske är IT-branchens kunder som också behöver få upp ögonen och förståelsen för det här. Eller tänker jag fel? Pär, vad menade du när du sa att branchen började få upp ögonen?

Pär: Okej för att vi har haft nätet och våra apparater ett antal decennier nu men det är ändå ganska kort tid om vi jämför med till exempel den fysiska miljön. Hus har funnits ganska många hundra år, vad jag vet, och där är det självklart att en byggmästare som inte gör dörrar där det går att komma in med rullstol, till exempel, eller med barnvagnar eller vad det nu kan vara, kommer inte få så många bygguppdrag efter ett tag. Men så har det inte varit i det digitala. Det har varit lätt att få webbutvecklings-uppdrag även om du inte haft en aning om hur en skärmläsare funkar. Så det sker en mognadsfas nu och det har tagit ett par decennier. Den är långt från färdig då men den är på väg. Och det är klart, det berör både leverantörsleden, det berör beställare och det får påverkan för oss som använder systemen.

Anders: Jag skulle vilja bli lite mer konkret. Vi pratar om begreppet tillgänglighet men vad innebär det i praktiken?

Hampus: Alltså du kan, som Ida sa, betyda en massa grejer. Vissa när man pratar om tillgänglighet tänker att det är mina servrars upptid. Men det är inte det vi pratar om mest. Utan lite det som Pär var inne på, det kan handla om att om jag ser väldigt dåligt eller är blind och inte kan få den visuella information genom att titta på en skärm så får jag det uppläst för mig eller jag får det i punktskrift via en display som man har. Det kan vara att man ser lite grann och inte behöver få det uppläst utan behöver förstora saker. Det skulle kunna vara att jag inte kan använda mina armar så jag använder en knapp som jag sätter på min rullstols nackstöd., för att trycka på den och liksom tabba mig igenom en en sajt och det borde funka. Det kan betyda att jag har dyslexi och jag har svårt för textinnehåll och därför behöver ha en film. Eller jag hör dåligt och vill ha undertexter. Ja, som ni förstår det är många olika aspekter på det här. Men det handlar om inkludering. Alla oavsett förmåga ska kunna ta del utav digital information och tjänster.

Anders: Men då tänker jag så här, det normala sättet för in och output i en dator. Det är en skärm och högtalare för output och det är ett tangentbord och mikrofon för input. Men finns det standarder? Finns det färdiga verktyg för de som vill bygga tillgängligt? Eller måste man göra allting från scratch? Eller finns det massa funktioner färdiga i tekniken som de som stora IT-jättarna och utvecklarna byggt in och som svenska företag, myndigheter och andra är dåliga på att utnyttja?

Ida: Jag tror liksom att om man går tillbaks och om man tittar på Webben till exempel. I början så gick det i stort sett inte att bygga den otillgängligt för att man hade bara text. Visst, du skulle kunna skriva och använda väldigt, väldigt konstiga ord och då blir det så klart på svårt för folk att ta till sig informationen. Men det var svårare att göra fel precis i början. Men sen började det komma, det blev mer och mer avancerat. Då blev det lättare att göra fel.

Anders: Jag skulle vilja stoppa dig där. Det var lätt från början säger du. Handlar det om just att datorerna hade färdig talsyntes att kunna läsa upp text? Eller vad var det som gjorde att det blev svårt att göra fel när det var rent textbaserat?

Ida: Ja alltså, när det var rent textbaserat då. Om man återigen går tillbaks till webb då är det HTML och det fanns inte så mycket olika saker att använda sig av. Webbläsare var ganska enkla. Och det gjorde också att de flesta kunde, de flesta fick vara med. Så många som byggde webb på den tiden de var inte medvetna om är vilka olika slags människor som tog del av innehållet. Man pratade inte så mycket om det men grundtanken var liksom att det var för alla och de har ju även Tim Berners-Lee som startade webben pratat om en hel del. Det här att det är för alla och det var en viktig grundtanke.

Anders: Och då gick det att använda webbläsarens inbyggda funktion för att förstora och förminska text till exempel? Men sen när man började bygga webb med frames och började förstora texten och hela webbdesignen bröt samman. Och då stoppade man möjligheten att förstora och förminska för att min snygga design inte skulle krackelera.

Ida: Ja, det var en hel del som hände, bland annat frames. Det är en del som säger att webben förstördes när blink-taggen lades till. Det blev mer och mer avancerat och idag så kan du göra otroligt mycket saker. Och där tror jag att det är farligt att bara prata om, det du nämnde, det normala sättet. Att det ska finnas ett normalt sätt då och då blir lite som att säga att andra sätt är liksom undantag och saker som man kanske inte behöver bry sig om. För det är ju inte riktigt så. Och det är det som jag tycker är väldigt häftigt med just digitala medier att det är inte ett smalt sätt som du kan tillgodogöra dig saker på utan du kan använda en mängd olika sätt. Och då är det bra att sprida den informationen och göra folk medvetna om hur det ser ut. För tyvärr, om vi går tillbaka till de som sitter och bygger saker och de som implementerar saker i webbläsare och till och med utvecklar nya standarder. De sitter också ofta och tänker på det här normalsättet och de är ofta i en liten bubbla. De flesta som jobbar med det har lite samma bakgrund, ser ganska likadana ut, bor kanske till och med i samma del av världen. Och då får man bara en sida av liksom det hela.

Anders: Men om det var lätt att bygga rätt i början när det bara var text men så gick vi in i en period där det inte var lika självklart att det blev rätt och därmed så byggde man otillgängliga tjänster. Det låter som idag, för att bygga rätt, så å ena sidan behöver man det som du antyder här, en förståelse för att det finns inte någonting som är det normala utan att det finns massa olika typer utav användare att ta hänsyn till. Men sen när man har fått den insikten att faktiskt vill börja bygga tillgängligt hur svårt eller lätt är det att faktiskt göra det?

Ida: Det beror nog på vad du ska bygga.

Andera: Ja, okej.

Ida: Ska du bygga någon väldigt avancerad applikation med mycket funktionalitet så är det såklart svårare. Det är svårare att bygga sådana saker. Så det beror nog lite på om det är lätt eller svårt. Jag tycker väl att, har man börjat få en förståelse så är det också lättare att bygga på ett bättre sätt. Sedan tror jag också liksom så här. Jag tycker det är dumt också att det blir svart eller vitt. Att det är det bra eller dåligt för det är ofta grått. Det är väldigt svårt att bygga någonting väldigt komplicerat som blir 100% rätt för alla. Men det går att göra bättre.

Hampus: Får jag förstärka en bit som du sade där som jag tycker är viktig. Att det handlar om att få en förståelse för målgrupperna eller de andra sätten att interagera med en sajt på. För jag tycker att det ofta är där det spricker. Folk, det är webbutvecklare, designers vill ha någon sorts checklista bara. Det är det här är jag ska göra. Det kan vara bra med checklistor. Men om du inte förstår varför den här punkten finns i checklistan, om du inte kan testa med en sådan där skärmläsare eller förstoring. Eller om du inte har träffat någon med autism som har berättat om vad som är viktigt. Då blir det inte lika lätt att göra bra saker. För då blir det lite som att man kodar eller designer i mörkret. man har inte koll. Så att få folk att testa lite själva. Det finns hjälpmedel inbyggda i ens mobil och dator. Det gäller bara att få lite stöd att komma igång att testa och använda det. Precis som att det är bra för folk som bygger för fysisk miljö att sätta sig i en rullstol och åka runt på gatorna och märka att, Ja, den här rampen var nog lite för hög. Och då upptäcker man sådana saker i den fysiska miljön, samma sak med webb och appar.

Anders: Ja, väldigt mycket utav utvecklingen… Såhär, webben är ju ett ställe där vi utvecklar tekniska lösningar och där vet jag att det finns en massa standardorganisationer som driver tillgänglighetsfrågor på olika sätt. Så där finns det ju standarder att förhålla sig till som byggs in i webbläsaren och så vidare. Men sedan så har vi ju hela app-ekosystemet. På Android och iOS, hur ser det ut där? Hur duktiga är Apple och Google på att bygga en API:er och funktioner för utvecklare för att de ska kunna bygga de här tillgängliga apparna. Vem vill ta den bollen?

Ida: Jag kan ju försöka svara. Jag tror att alla vi här kommit mer från en webb-bakgrund än en app-bakgrund. Men det finns en hel del dokumentation. Så när det gäller iOS och Android då får man ju gå till Apples dokumentation och Googles dokumentation. Att det finns en hel del information där också men när det gäller standarder som finns för webb så tycker jag personligen att det är lite oturligt att det heter som det gör. Vi pratar ju ofta om det här som heter WCAG, Web Content Accessibility Guidelines.

Anders: WCAG

Ida: Precis. Och jag tycker att det är lite otydligt att det är det här web content. För det blir som att det bara är webb. Men det finns mycket där som är applicerbart även för appar. Så därför är jag ganska entusiastisk över att det är på g en ny standard som man kallar bara för AG. Det går under smeknamnet silver. Det ska vara bara tillgänglighets-riktlinjer.

Anders: Som Accessibility Guidlines bara? Inte det här med Web Content?

Ida: Precis. Så då tar vi bort det här med Web Content. För det är på samma sätt. Det är samma sätt att tillgodogöra sig informationen på. Så det blir inte så stor skillnad egentligen. Sedan är det så klart så att det finns webb-specifika saker och app-specifika saker men i det stora hela så handlar det ju liksom om hur man interagerar.

Anders: Mm. Och att tänka på vilka interaktionsvägar som finns. En sak som slår mig när jag hör er prata här. Vi befinner oss ju ofta i olika designparadigm på något sätt. Vi är på väg in i, många tror att röst kommer vara nästa stora sak. Som då kommer att förenkla för vissa och göra det väldigt mycket svårare för de som har synnedsättning eller till och med är blinda. Hur förhåller man sig till det här att det går trender och utvecklar sig hela tiden? Hur vi interagerar med tekniken och hur man då ska kunna hänga med när man tänker på det här med tillgänglighetsaspekten.

Hampus: Överlag så är alternativ en positiv grej. Att det finns olika sätt att ge input till mitt hem, mina prylar, min teknik, var det nu än skulle kunna vara. Om vi tar röststyrning så är det faktiskt väldigt positivt för de grupper du pratar om. Jag har en kollega som ser dåligt och han använder det där jättemycket för att styra sin spis och sätta på TV:n på morgonen genom att bara säga godmorgon eller nåt i den stilen. Men det kommer vara folk som kanske har svårt med tal eller annat, minne kanske, som har svårare att använda den typen av gränssnitt. Men Överlag, att det finns olika sätt att få mina saker att göra det jag vill, det är bara en positiv utveckling. I alla fall enligt mig. Vad tycker ni andra?

Pär: Jo, men absolut. Det tillför ju nya möjligheter som kan vara oerhört värdefulla för personer som inte har det så lätt med de traditionella tekniska lösningarna. Så då är det jättebra när det kommer ytterligare alternativa lösningar. Samtidigt som det blir viktigare att den som utvecklar lösningar faktiskt får en grundläggande kunskap om tillgänglighet och människors olika förutsättningar. För glömmer man bort tillgänglighetsaspeketen, ja då kanske det inte längre finns några alternativ kvar. Stänger vi alla bankkontor så kan det bli väldigt bekymmersamt för en minoritet. Även om majoritets-befolkningen möjligen sparar massa resurser och kan göra allting enkelt via sin dator. Så det gäller att ha medvetenhet om människors olika förutsättningar och behov.

Anders: Det du antyder här är ju att tillgängligheten är en mycket större fråga än att bara prata om det vi som vi pratar om här. Mötet mellan människa och teknik. Vi pratar om det innan vi började spela in att det här är en podcast som lämpar sig väl också för de som hör. Men man vet ingenting om hur det ser ut här till exempel. Du var inne på det innan också Pär. Det handlar om att beskriva innehållet i bilder på Instagram och så vidare. För att textuppläsare, antar jag, ska kunna hjälpa till att tolka innehållet i bilden.

Pär: Ja eller om du uttryckligen presenterar en text i anslutning till en bild, då behöver du inte förlita dig på en bristfällig AI som ska tolka den där bilden. Det handlar om innehållsskapandet precis som det handlar om design och teknikutveckling.

Ida: Jag tänkte på en annan sak, nu när Pär tog upp det här med att det är viktigt att folk är medvetna om och förståelse och så. En annan aspekt är också att vi behöver bli bättre på att inkludera människor och ha en mångfald på de företag som bygger saker. Och där tror jag att man behöver anställa personer som, att det finns mer bredd än vad det finns idag. Det är alldeles för homogent, skulle jag säga. Jag tror att det skulle också hjälpa till så att man inte missar saker. Om man tittar på en annan sida. I AI så har vi en debatt runt här. Det har till exempel gått väldigt fel för att man liksom inte tänkt på en viss grupp av människor. Och där hade man antagligen kommit till rätta med det om man hade haft ett större underlag från början.

Anders: För att det är bias i den datan.

Ida: Precis det är bias i träningsdatan. Det är samma när det gäller tillgänglighet. Har du redan från början. Finns det personer på företaget som har olika förutsättningar, så kommer du inte ramla ner i den fällen att det blir fel. Jag tänker på det så här, att när vi pratar om det här, att den som bygger ska förståelse och en medvetenhet. Och det känns lite som att man lätt hamnar i den fällan att man utgår från att det är någon slags “normal person”. Det kan bli problematiskt. Att man utgår från att den personen som bygger det, den har vissa förutsättningar och så ska den tänka på “de andra”. Det är där man börjar komma in på att det blir vi och dom. Det är farligt!

Anders: Om man lyssnar på det här samtalet och sitter som tjänsteägare på en myndighet eller någon annanstans och tänker att, jädrar, det där med tillgängligt det har inte vi tänkt på huvudtaget. Hur, var börjar man? Om man inser att det här har vi inte ägnat oss åt men vi skulle vilja komma igång.

Hampus: Jag tycker att man ska tänka på det som, ja, många pratar om förändringsprocesser. Där de första stegen i de trapporna är att skapa medvetenhet, att få förståelse, att börja inventera. Hur ser det ut i dagsläget? Många hoppar direkt på att till exempel den här standarden som heter WCAG. Ja, vi ska uppnå det! Men det kommer inte att bli så bra om man har hoppat över de andra stegen med förståelse och så. Jag tror på utbildning och sånt i första hand om man faktiskt vill skapa mer inkluderande produkter. Men om man bara vill ha en stämpel i boken, då får vi prata om det på ett annat sätt.

Anders: Vad menar du att skillnaden blir om man börjar med mer som teoretisk förståelse då egentligen? Är det det du menar?

Hampus: Ja, precis eller förståelse för vilka målgrupper det är och hur man testar och vad det skulle kunna vara. Då är det så mycket större chans att det blir ett långsiktigt hållbart arbete, snarare än en engångs-insats här och nu. Till exempel, okej, nu gör vi lättlästa texter och lägger in det under en länk i vårt sidhuvud. Det bli sen utdaterat helt efter två år men så ligger det bara kvar där. Den typen utav initiativ ser man väldigt ofta. Men om man har mer förståelse så kan vi tänka på hur vi kan få in det här i organisationen så att vi har det som en del av vårt vardagliga arbete. Precis som vi kanske testar säkerhet eller sökmotoroptimering eller var det skulle kunna vara. Vi gör det hela tiden i våra sprintar eller i våra i agila processer. Så borde tillgänglighet också vara en sådan del. Och dit kommer man inte om man bara hoppar på WCAG direkt.

Ida: Jag tror också att det kan bli ganska tungt. Det är många som reagerar om man hoppar till WCAG direkt så blir det lite, oh, uff, det är så långa texter. Det är så mycket punkter. Det är så stort. Och det kan också bli väldigt fel. Det är något som jag och Hampus ibland pratar, om de här små stegen och att det ofta är de som leder till någonting långvarigt.

Anders: Och beständigt!

Ida: Ja, men precis. Så jag ser hellre att man ser till att göra någon liten sak, hela tiden. Att varje vecka så tänker vi på en ny grej än att vi bara okej nästa vecka så ska allt vara dubbel-A i WCAG. Å nu kom igen!

Hampus: Du säger det så bra. Det är små steg, ofta, överallt, hela tiden. Det är det som man ska predika.

Anders: Fast det låter också som en ganska långsam process. Vill vi inte att det här ska bli tillgängligt så snabbt som möjligt?

Ida: Jag har nog hellre en långsam positiv process där man känner att man hela tiden kommer framåt. Snarare än att man försöker göra något jätte hopp, för jag har träffat många personer som har en väldigt negativ inställning till här för att det var så jobbigt. De skulle bygga någonting. Det var krav. De fick en utvärdering och en tung rapport i knäet som de skulle fixa till på ingen tid alls. Och det blev otroligt negativt. Ofta förstår man inte överhuvudtaget att det handlar om människor. Det perspektivet har helt försvunnit. Utan man ser bara det här som krav. Precis som många såg på det när det här med GDPR kom. Att det var mycket krav som skulle uppfyllas. Jag personligen, hos de företag som jag jobbade på, tyckte att det var väldigt lite diskussion om varför. Varför gör vi det här? Varför är det viktigt?

Hampus: Jag tycker om jämförelsen med om du vill komma i form, fysisk form. Så finns det många sådana här, få tvättbrädemage på 4 veckor. Och så kör folk på där i en månad. Men sen kanske man tröttnar direkt för att det är för jobbigt, det är för stor förändring här och nu. Och sen så efter den där månaden så är risken att man slutar träna. För man orkar inte i det tempot och då kommer man ur form igen. Samma sak med tillgänglighet. Tillgänglighet handlar lite om att komma i form också. Det handlar om en livsstilsförändring och att göra små steg, framåt, liksom hela tiden.

Pär: Får jag tipsa om några sådana här små steg? Samma dag som vi har eventet på Spotify, t12t-mötet så är det faktiskt globala tillgänglighets-medvetenhets-dagen. Eller vad den nu heter, GAAD på engelska. Global Accessibility Awareness Day. Då kommer det att publiceras en väldig massa föreläsningar, bland annat vårt evenemang kommer att publiceras online. Så det går att ta del av de här presentationerna och låta sig inspireras av vad andra gör. Det är ett litet steget att öka sin egen medvetenhet. Kanske dela det med andra. En annan liten grej man kan göra är det att lägga undan sin mus. Prova att navigera på sin sajt eller sin app, eller kanske inte app men sajt. Men navigera på sin sajt med tangentbord. Det är ett enkelt…

Anders: Och tabba sig fram?

Pär: Ja, ett enkelt sätt att få en liten känsla för att det är faktiskt inte alla som har den här tvådimensionella fria rörligheten. Så det går att prova på. Hur funkar det då? Det finns också skärmläsare inbyggt i nästan alla moderna apparater nuförtiden. Så prova att lyssna på din sajt och din app. Hur låter den? Hörs det i rätt ordning? Går det att förstå det som sägs? Några små tips.

Anders: Jättebra! Ida, du pratade om GDPR. Pär, du var tidigare inne på hur det ser ut med tillgänglighetsaspekten i den fysiska miljön. Inte i den digitala. Och då funderar jag på hur ser det ut. Hur beroende är vi utav att företag och organisationer tar egna initiativ för att bli mer tillgängliga? Hur mycket tvingande lagstiftning och regelverk finns det för att vara tillgänglig i den digitala världen motsvarande hur det ser ut i den fysiska?

Pär: Det sker en hel del förändringar på lagstiftningsområdet. I år så kommer lagkraven för offentlig sektor att behöva uppfyllas. Åtminstone alting som är nytt och tas fram av offentlig sektor. Det gäller från och med September. Och inom inte så länge så kommer liknande regleringar att beröra även privat sektor. Och då är det de här checklistorna, WCAG, som är grunden. Vilket har sina för- och nackdelar såklart, som Hampus har berättat om. Så det kommer, men det finns också annan reglering som är lite mer generellt. Eller lite vagare reglering som säger att människor ska få jämförbara förutsättningar oavsett funktionsnedsättning. Och det kanske inte är exakt tydligt, vad innebär det i praktiken då? Men de här mer konkreta WCAG-baserade regleringarna är på väg.

Anders: Men innebär det att vi inte är utelämnade till den goda viljan hos folk? Utan här finns det också faktiskt lagstiftning på gång som ska se till att saker och ting händer.

Pär: Det sker en klar rörelse i den riktningen. Ja.

Ida: Det finns ju viss, alltså vi har ju diskrimineringslagen i Sverige. Även om jag tycker att kanske kan vara lite fluffigt där när det gäller det digitala. Men den finns. Så alla har ju ansvar, eller de flesta i alla fall har ansvar på något sätt idag. Även om jag personligen önskar ju att vi skulle gå mer mot att det blev tydlig lagstiftning på det digitala. Jag gillar ju bland annat som Norge har det. De sätter ju krav inte bara på offentlig sektor utan på alla bolag. Jag tycker att det känns vettigt.

Pär: Men det är på gång! Det har redan klubbats i EU-parlamentet.

Ida: Ja precis, det klubbades i mars så det var trevligt.

Anders: Erat nästa event är som sagt redan i morgon. Det är fullbokat så för de som lyssnar på det här så är det liksom ingen möjlighet att ta del av det på plats. Men ni kommer livesända på nätet, om jag förstått rätt. Eller lägga upp i efterhand.
Om man vill hänga med i t12t-svängen, hur gör man då?

Ida: Ja, man kan gå till våran webbsida t12t.se. Där finns det länkar till dels våran meetup-sida och även till nyhetsbrev. Och så har vi en Slack som man kan gå med i och prata när det inte är event.

Anders: Yes, vad bra. Stort tack för en jätte-intressant samtal, Ida, Per och Hampus. Hoppas att ni som har lyssnat har fått lite nya insikter som ni kan ta med er för att se till att era verksamheter blir mer tillgängliga i den digitala världen framöver. Vi hörs igen om en vecka i nästa digitalsamtal. Hej så länge!


Har du synpunkter på samtalet, frågor eller förslag på vad kommande avsnitt kan handla om: Hör gärna av dig. Gärna genom att delta i diskussionerna i Facebook-gruppen Digital Samhällskunskap.

Du kan också skicka e-post till podcast@digitalsamtal.se. Digitalsamtal finns på Twitter, som @digitalsamtal.

Digitalsamtal görs av Anders Thoresson.