Det 250:onde avsnittet av Digitalsamtal är ett avsnitt som pyr av frustration.
“Jag är frustrerad eftersom jag tycker att det går för sakta. Om vi missar det här gamblar vi med hela välfärdens framtid,” säger Johan Magnusson, professor vid institutionen för tillämpad IT på Göteborgs Universitet och föreståndare för SCDI, The Swedish Center for Digital Innovation.
Efter att i många år ha forskat på det privata näringslivets användning av digitala verktyg riktade han 2016 sitt intresse mot offentlig sektor.
“Offentlig sektor är 50 procent av BNP samlad i en stor koncernstruktur. Gör vi något bra i vår forskning kan det sprida sig och få enorm påverkan, i det offentliga är det inbyggt att man vill dela med sig och lära av varandra.”
Och utrymme att lära och förbättra, det finns det.
“1,7 miljoner invånare i Sverige riskerar att hamna på efterkälken när det gäler tillgång till digital välfärd. Och i takt med att digital välfärd måste ersätta stora delar av den fysiska välfärden så innebär det att det är personer som hamnar på efterkälken när det gäller välfärd.”
Vad gör att vi inte kommer framåt? Johan Magnusson ser hinder i bland annat en rädsla att göra fel, samma rädsla som Jon Simonsson i avsnitt 249 för övrigt också lyfte fram som en utmaning:
“Folk är rädda för att göra fel, rädda för att bryta mot lagen. Men vi tittar aldrig på vad det kostar att stå still. Att ha noll risk i en kommun eller myndighet borde vara tjänstefel eftersom det också innebär noll grad av innovation och noll grad av framdrift. Och vi har inte råd med det. Vi behöver politiker som avsätter pengar i budget för utforskande aktiviteter,” säger Johan Magnusson.
Finns det något ljus i mörkret då? Absolut.
“För mig är det tjänstemannanivån. Där finns det personer som förstår – och de blir fler och fler.”
Under försommaren 2022 publiceras Digitalsamtal i samarbete med Future of Democracy. Frågorna ställs som vanligt av Anders Thoresson i sällskap av Future of Democracys projektledare Karin Hübinette.